Jules

Äntligen. Äntligen är det klart. Jag har burit sen klockan 9 i morse och inte varit så irriterad på flera år.
Härliga kommentarer under resans gång har varit liknande:

Syster: Jag tänker fan inte vara glad i alla fall. Jag tänker sura hela dagen.
Pappa: Om det här inte tar slut snart så lovar jag att jag får ett anfall.

Mamma höll sig någorlunda glad och jag sprang runt och log hysteriskt när syrran somnade i soffan, vi skrapade upp sängen på källargolvet och pappa gick rakt in i bagageluckan med huvudet före, flera gånger. Nu bor jag i alla fall hemma igen, och det är ju bitterljuvt om något. Men mamma steker kantareller just nu och ikväll är det tydligen Disneyfilmer som gäller. Så, jag klagar inte just nu.

Och förresten, hur farligt är asbest? Vi har det i källaren tydligen.

Vi flyttar.

Pappa ser uppgiven ut.
Mamma är irriterad/irriterande.
Syrran är arg som ett bi.
Och jag försöker LE så att alla skall bli glada.

Funkar det?
Gissa.

Jag är kär i en tjej.
Här är hennes blogg.
Hon kan få mig att skratta när allt känns jobbigt.

Nu är det mesta av min lägenhet ihoppackad. Mitt liv får plats i sju flyttkartonger och tre stora svarta sopsäckar. Om jag tänker för mycket på att jag skall flytta hem och inte har något jobb så kanske jag börjar skrika hysteriskt så detta får bli ett kort inlägg. Men... Jag skall flytta hem och jag har inget jobb!!! Känslan jag har just nu är ungefär som när man jobbat, och varit på systemet och är på väg hem släpandes på jobbväskan, laptopen och två kassar med glasflaskor och skall gå av bussen. Och någon jävel kan såklart inte vänta tills man har gått av (nämner inga namn, TANTEN I BEIGE TRENCHCOAT) utan står där mitt i vägen så att man måste knuffa till dem helt oavsiktligt med axeln för att komma förbi. Då har personen ifråga mage att FNYSA åt en, och då vill man:

Slänga sin laptop i marken, slänga påsarna med glasflaskor åt varsitt håll, NYPA tag i kinderna på tanten och ruska hennes huvud medan man skriker: JAG HATAR DIG, VARFÖR GÖR DU SÅHÄR MOT MIG JUST IDAG! med falsettröst och sen slita sitt hår och hoppa upp och ner och skrika "iiiiihhhhhhhh" med ännu mer falsettröst tills alla förstår hur jobbig hon faktiskt var och hur synd det är om en för att man blir fnyst åt när man bär tunga kassar.

Så, där har vi känslan över att flytta hem och inte ha något jobb beskriven. Någon som vill beskriva sin nuvarande känsla?

Dagens high: Hittade min plånbok som varit borta hela dagen
Dagens low: Spegelknubbisen
Ekonomisk status: Inte så pjåkigt
Imorgon: Jobb, lunch på Bliss, middag hos min käre far
Det Nya Livet: 3 av fem möjliga

Här sitter jag på jobbet och bloggar i smyg. Ett ganska riskfritt projekt då min chef för tillfället är min egen mor, och den värsta påföljden av smygbloggande troligen skulle vara ett par rynkade ögonbryn och ett väsande: Jobba PÅ nu. Således, jag bloggar på.

Idag insåg jag att jag måste börja träna. Detta insåg jag efter två händelser:
1. Jag går förbi en glasruta och tänker: Vilken knubbig liten tjej. Faller ihop och dör av ångest när jag inser att den knubbiga lilla tjejen är jag.
2. Börjar på grund av detta gå fortare, för att undkomma spegelbilden, och får efter 4 trappsteg mjölksyra från tårna upp till näsbenet. Faller ihop och dör av ångest när jag inser att jag är lika vältränad som en förlamad säl.

Så nu är det dags att ta i med hårdhandskarna och trimma den här kroppen tillbaka till sin forna glans. Någon som kan tänka sig att bli min träningskompis/peppare på Sportlife i Göteborg? Du skall vara rolig, smart, stark, motiverad, hälsosam ( Anna Skipper-style ) och absolut inte käck eller hutrig. DU skall också kunna tänka dig att betala för all min träning. Låter detta som du? Maila mig på: [email protected]!



På återseende

Godmorgon mein kleine bebes. Underbar morgon idag, inte sant? Här sitter jag i soffan och bloggar och knaprar på en rå kabanoss. (Inget skämt, jag flyttar på lördag, allt i frysen måste ätas upp) Idag ser jag fram emot en dag fylld av lite jobb, en arbetsintervju för ett litet extrajobb och en lunch med min fantastiska lillasyster. En perfekt tisdag med andra ord. Nu skall jag snaska i min sista biten av min kabanoss och sminka på mig ett ansikte som ser presentabelt ut.




Vill någon köpa en svart klippan-soffa i skinn förresten, har en på G här för 1700 riksdaler. Maila [email protected] om du är sugen!

Dagens high: Fick sålt min kamera och eventuellt min soffa.
Dagens low: Krossade en 2x0.5m spegel. Som tur var var den redan spräckt,så jag lär slippa sju års olycka.
Ekonomisk status: Nöd och näppe.
Imorgon: Jobb, lunch och håller tummarna för att Butiken* kallar mig på intervju.
Det Nya Livet:  2 av 5 möjliga





* Butiken: Platsen där jag vill (och skall) få jobb.

Godmorgon. Nu är det måndag, äntligen. Det nya livet skall alltså börja. Hur många röstar på att jag glömde det klockan 12 idag när jag steg upp? Att jag sträckte på mig förnöjsamt, gäspade och när jag nådde vardagsrummet, tryckte in en näve cheez-rings i munnen? Handuppräckning. Ja, precis, det var vad som hände. Men eftersom jag inte är den som är den så ryckte jag upp mig och blickade framåt.
Rom byggdes inte på en dag, som sagt.

Lördag nu. I övermorgon börjar alltså det nya livet. Vilket gör att korv mos och räksallad var helt tillåtet idag. Ville bara nämna det. Thaibuffén ikväll kommer alltså även den att vara helt tillåten. Plus eventuell chokladpudding med grädde som min syster tänker inhandla. Så, det var allt.

Sådär. Ny fräsch blogg. Detta känns lovande. Första steget mot "det nya livet", som vanligtvis brukar börja på måndagar, och det kommer det nog göra denna gången också. En ny blogg är alltså det första steget mot att bli smalare, smartare, rikare och trevligare. Inte för att jag inte är trevlig nog som det är, men kan man egentligen någonsin bli trevlig nog? Ja det kan man, så det gäller att passa sig så man inte överdoserar. Man vill ju inte bli kallad käck, hurtig eller liknande svordomar. Men åter till ämnet, det nya livet, dvs. Startar alltså på måndag. Stay tuned.



Följ min blogg med bloglovin