Jules

Nu är det mesta av min lägenhet ihoppackad. Mitt liv får plats i sju flyttkartonger och tre stora svarta sopsäckar. Om jag tänker för mycket på att jag skall flytta hem och inte har något jobb så kanske jag börjar skrika hysteriskt så detta får bli ett kort inlägg. Men... Jag skall flytta hem och jag har inget jobb!!! Känslan jag har just nu är ungefär som när man jobbat, och varit på systemet och är på väg hem släpandes på jobbväskan, laptopen och två kassar med glasflaskor och skall gå av bussen. Och någon jävel kan såklart inte vänta tills man har gått av (nämner inga namn, TANTEN I BEIGE TRENCHCOAT) utan står där mitt i vägen så att man måste knuffa till dem helt oavsiktligt med axeln för att komma förbi. Då har personen ifråga mage att FNYSA åt en, och då vill man:

Slänga sin laptop i marken, slänga påsarna med glasflaskor åt varsitt håll, NYPA tag i kinderna på tanten och ruska hennes huvud medan man skriker: JAG HATAR DIG, VARFÖR GÖR DU SÅHÄR MOT MIG JUST IDAG! med falsettröst och sen slita sitt hår och hoppa upp och ner och skrika "iiiiihhhhhhhh" med ännu mer falsettröst tills alla förstår hur jobbig hon faktiskt var och hur synd det är om en för att man blir fnyst åt när man bär tunga kassar.

Så, där har vi känslan över att flytta hem och inte ha något jobb beskriven. Någon som vill beskriva sin nuvarande känsla?